Tommys hörn av bloggosfären
Gotland 2018, Bergmancentret, Fårö.
Jag kan inte påstå att jag är någon cineast, och inte är jag något Bergmanfantast heller. Jag har väl sett någon film och Fanny och Alexander. Mer är det väl inte. Med åldern har dock intresset och förståelsen för Ingmar Bergman och hans konst ökat. Och jag måste säga att det är ett fint "museum" man skapat omkring Bergman och (främst) hans filmer från just Fårö. En stor del av utställningen består av bilder från produktionen av hans filmer, samt berättelser omkring, bl.a. av mötet mellan Bergman, Fårö och fåröborna. Det märks, tycker jag, hur intresserad han var av bilden som sådan. Förutom alla foton och filmsnuttar har man samlat en del föremål från hans filmer. Det var intressant att kliva in i Ingmar Bergman värld en liten stund...
2. Inne det riktiga schackspelet från "sjunde inseglet", (eller en riktig kopia i.a.f. , om jag har förstått det hela rätt!)
Jag har suttit och varit lite frustrerad hela kvällen över det färgstick som konstljuset inne i muséet gav. Men nu tänker jag att det kanske inte är så dumt med en liten sepiaton på mina bilder. Det ger en liten filmisk känsla.
Vill bara säga att jag nu har börjat lyssna på Ingmar Bergmans memoarer "Laterna magica", som finns som radioföljetong på p1. Tänk så det kan gå! :)
8. Sen gick vi i på Fårö museum, vägg i vägg. Också det ett väldigt fint litet museum. Men där blev det inga bilder tagna, inte riktigt läge för det! :)
Ingmar Bergman er også populær her i huset. Jeg har lige set genudsendelsen af "Fanny og Alexander" på dansk TV.
Jeg synes ikke det gør noget med det varme lys, som den "forkerte" WB giver til billederne.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Men jag träffade faktiskt Bergman på plats en gång i tiden. Han skulle bygga nånting som krävde tillstånd och bjöd ut landshövdingen och länsråden och stadsarkitekten, d v s jag.
Bergmans fru Ingrid bjöd på spagetti i all enkelhet, så det var ingen mutlunch alls. Själva ärendet var helt okontroversiellt tyckte i alla fall jag.
Det var kul att träffa dom i deras hem- och arbetsmiljö. Han bodde tämligen opersonligt med Malmstenmöbler och svenskt tenn och en för tiden jättestor TV.
Det står ju mycket om Bergmans filmer nu. Det verkar som om de gjorde större intryck i USA än här hemma i redan då tämligen sekulariserade Sverige. Collegeungdomar som ville hänga med såg alla Bergmans filmer allteftersom de kom. Själv tyckte jag fotot var fantastiskt, både Fischers och Nykvists, men hade svårt för det jag uppfattade som gymnasialt men som större själar än jag såg djupet i.