Tommys hörn av bloggosfären
Bilden i främsta rummet!
Opp Amaryllis!
En ovanligt pampig amaryllis har vi i år.
Det passar ju bra eftersom jag tycker det har blivit lite enahanda med allt det svartvita.
Opp Amaryllis, vakna min lilla!
Vädret är stilla,
luften sval,
regnbågen prålar
med sina strålar,
randiga målar
skog och dal.
Amaryllis, lät mig, utan våda,
i Neptuni famn dig frid bebåda;
sömnens gud får icke mera råda
i dina ögon, i suckar och tal. (Carl Michael Bellman)
Inlagt 2015-01-18 16:08 |
Läst 1859 ggr. |
Permalink
Amaryllis, eller rättare sagt Amarillis som Bellman kallade henne, var en ung käraste som Carl Michael hade en sommar nere på Fållans gård vid Magelungen. Den skönas far, en rik handlare i Stockholm, såg inte med blida ögon på det hela. Han gjorde allvarliga föreställningar om arv och sådant, om dottern inte visade hörsamhet (det fanns ingen laglott på den tiden). Den väna Amarillis tänkte efter, och sände Bellman en biljett där hon uppmanade herr skalden att avhämta sina smutsiga kläder!